"Sasha kan du komma hit ett tag" ropade Julia från nedervåningen.  Jag kunde höra hennes låga röst som ändå var så hög mellan väggarna, så att jag skulle kunna höra något. Jag drog några sista drag med kammen och kastade väskan över axeln innan jag steg ut från rummet och ner för den kungliga trappan. Jag har fortfarande inte vant mig med deras rika hus, första gången jag träffade Julia kunde jag tro  att den här familjen var ett par rika snobbar med en bortskämd liten unge. Men där måste jag nog säga att jag hade topp fel. Familjen Butler var långt från rika snobbar, även om dem ägde den här gigantiska huset så betedde dem sig som en familj med en lagom ekonomi, delade med sig, var så vänliga och städade huset även fast det fanns en spansk städerska i huset. 

"Godmogon, Julia" log jag när jag kom ner och ställde min väska på golvet. Hon kollade upp från brevet hon läste noggrant på och tog av sig sina läsglasögon. 

"Vad var det du ville prata om?" jag satte mig ner på en av dem höga barstolarna och kollade nyfiket på henne. Hon satte på sig sina läsglasögon igen och granskade brevet. 

"Jag visste inte att du skulle följa med Ryan och laget till California i helgen?" Jag spärrade upp mina ögon och kollade chockat på henne. 

"Ursäkta?" hon rynkade på pannan och visade mig brevet.

"Här står det att du ska följa med laget på en match borta i California?" Jag tog mjukt tag om pappret från hennes hand och inspekterade den. 

"Vart har du fått den här ifrån?"

"Den kom i brevlådan idag" jag nickade och skakade på huvudet. 

"Jag ska inte på nån match" och vek ihop pappret. 

"Om du inte ska på en match, varför kom det ett brev?" frågade hon listigt. 

"De måste kommit fel" hon skakade på huvudet och log. 

"Va inte löjlig nu. du ska med, jag signerar in dig här och så får du ge den till tränaren sen" jag suckade djupt och reste mig upp för att återigen hänga väskan över axeln. Hon kom glatt emot mig och höll pappret framför mig. Jag tog inte emot den och hade armarna i kors med en sur minn. Hon suckade och krånglade själv in den i min väska. 

"De kommer bli kult" sa hon och klappade på min axel. Jag tänkte igenom det, allt kanske inte var en sån dum ide, jag kommer få träffa Chris och alla från skolan, skulle så gärna säga att jag äntligen kommer få träffa Cassie. Fast nej tack, hon är den sista ansiktet jag vill se på min lista.

 

 

"Hej Sötnos" hälsade kvinnan som körde bussen till skolan, hon var van att jag kom hit varje dag så vi två hade blivit väldigt nära och pratat mellan åkturen. Jag hälsade glatt på henne och gick och satte mig på en av sättarna. Jag hade nästan somnat in på bussen men ryckte till när kvinnan ropade mitt namn. 

"Din station är här" tjöt hon jag vinkade av henne och sprang snabbt ut. Busstationen fanns nån kilometer från skolan så man måste gå en bit, inget jag gnällde över förutom dagarna jag var försenad då. Klockan var redan halv så jag hade ca 10 minuter kvar tills min mattelektion började. Den här gången hade jag gott om tid . Jag kopplade ihop hörlurarna i mobilen och började sedan nynna lågt på sången Katy Perry - Roar. 

`I got a  eye of a tiger

Dancing around with the fire` nynnande jag och gick i en normal takt. Jag kom fram till den stora byggnaden och andades ut av att jag äntligen var här, inte för att min högsta önska var att det var just skola idag. Jag skulle precis stiga in i skolgården men fick ett snabbt ryck när jag kände hur jag släpades från skolgården och kastat in i en vägg. Jag stönade till av smärta och höll för huvudet, Inte igen jag kommer seriöst tappa minnet från alla dem här smällarna. 

"Saknat mig" hörde jag en bekant stämma. Mitt hjärta stannade till och jag kisade med ögonen mellan håret. Han kunde inte vara tillbaka, okej såhär är det jag har inte gett ett ända uppmärksamhet om vad som hände mig för nån dag sen i parken på grund av Justin, han fick mig tänka på mycket annat som att denna händelsen aldrig hade hänt.

"Vad vill du mig" Tyst - skrek jag. Han skrattade och smällde till mig över kinden. 

"Tror du det här är över eller?" 

"Bara för att prinsessan här blev räddad betyder inte att jag ger upp om vad jag vill ha" Jag kände mig skaka av rädsla så jag backade upp mot väggen. Han började flina och jag fick syn på tanden som var borta från hans mun, det såg ut som att han var högst 70 år och började förlorar sina tänder. Jag ville skratta åt min tanke men jag var för rädd, allt som pågick just nu var min blixt stilla rörelse. Han tog tag i mitt hår och gjorde så att min huvud kollade upp mot han. 

"Du trodde att jag skulle försvinna va? men gissa vad jag är tillbaka din hora och här finns det ingen som kan rädd dig din lilla fitta" jag drog hårt i hans hand så att han skulle släppa det hårda taget om mitt hår men han spände bara sina knytnävar i håret. Tårarna ville flytta upp igen men jag vägrade släppa ut dem, att gråta är inte min grej. Jag måste sluta med det, ända sen jag kom hit har jag blivit för känslig. Det räcker med att jag redan har släppt ut för mycket känslor. Han tryckte upp mig mot stenväggen och började tafsa på mig hårt, jag ville skrika av smärtan men jag har redan bestämt, jag måste vara stark för att klara mig ur det här. När jag inte gjorde något motstånd började han flina och sedan trycka sina äckliga läppar på mina, en äcklig smak fann jag i munnen och jag kunde inte besvara kyssen. Jag ville inte och han märkte det så han började bita min läpp och jag svär på att jag började känna blodsmak i munnen. Jag knep ihop ögonen snabbt och önskade att jag kunde spola tillbaka tiden när jag låg i Justins famn och kände mig som tryggast. Jag måste komma härifrån jag visste att om jag stannande kvar här så skulle det leda till något annat, inte bara massa tafsande och kyssande utan till en helt ny nivå som jag inte var redo för inte ännu och jag ville speciellt inte förlora den till det här äcklet. Jag började spela med som att jag också ville ha exakt vad han var ute efter så han lugnade ner sina hårda tag och började tafsa på mina bröst. När han kom ner till byxkanten, tog jag ett djupt andetag och tog all min kraft och knäade han mellan benen, någonting Chris hade lärt mig om jag blev överfallen. När han Släppte all sin tag om mig och höll om sitt skrev knuffade jag ner han på marken och sprang allt jag kunde in till skolan. Jag kom in i entrén och sprang snabbt in i folkmassan för att låtsas som att jag var en av gruppen. Jag kunde höra fotsteg bakom mig och kunde inte sluta tänka på om det var han eller dem andra 700 pers i skolan. Den pratande gruppen tystnades så jag kollade fram på dem och de alla hade sin frågande blick på mig. Jag bet min kind och gick vidare till skåpen. Jag kollade runt om mig och såg inga i min årskurs stå kvar här, vi måste ha börjat. Jag öppnade skåpet och tog fram mina matteböcker, fast länge befann dem sig inte min famn, bara på några sekunder hörde jag ett duns och att någon drog i min arm. Jag försökte rycka bort min arm från hans hand men han höll hårt om dem, han var där framför mig igen,

 

"Släpp mig" grät jag ut och försökte knuffa bort han från mig. Han fick det att se ut som att han var min pojkvän som försökte övertyga mig över något. Snabbt omfamnade han mig och tryckte hårt om mitt ansikte i hans bröstkorg så att jag inte kunde andas eller skrika efter hjälp. Jag försökte skrika allt jag kunde men hans kropp dämpade ljuden. 

"Lugna ner dig annars blir det bara värre när vi kommer ut härifrån, din hora" visk - skrek han i mitt öra. Men de hindrade inte mig från att slå han för att få luft. 

 

"Ay" hörde jag en mörk röst som blev högre och högre närmare personen kom. Snabbt försökte jag skrika efter hjälp och som jag önskade blev jag förflyttad från hans famn.  Jag tog ett djupt andetag och koncentrerade inte om vad som hände runt omkring mig utan på  mina andetag. Så fort jag kände nån nudda vid min arm hoppade jag till och kollade upp. Justin drog min arm till hans famn och jag kramade om han kropp och andades häftiga in och ut. Han höll om min kropp hårt och jag kunde höra ett smäll i skåpen. Jag släppte Justin och fick syn på Ryan hålla killens tröja och smällde in honom i ett skåp tre gånger. Jag såg hur killen började flina när han såg min reaktion så jag smög mig bakom Justin och höll hårt om hans arm.

 

"Äh kom igen Butler dela med dig av dina horor" sa han med ett stort flin och kollade perverst mot mig. Jag kände mig äcklad av hans blick och ställde mig närmare in till Justin. Ryan smällde till han med ett hårt slag i ansiktet så att killen svor av smärtan. Blod började rinna ner från hans näsa.

 

"Dude vad fuck är ditt problem, varför bryr du dig om bruden" snäste han. Ryan fnös till och knäade han hårt i magen.

"Rör aldrig henne igen, fattar du?" Skrek han. De få personer som var kvar i korridoren stod och kollade på händelsen.

"Fattar du?" Skrek Ryan och smällde till han igen.

 

"Kom aldrig nära min lillasyster igen annars slutar det illa för dig hör du det?" jag flämtade till och blev så chockad att min hand höll för min gapande mun. lillasyster? Jag kände hur en lycko- glädje spred sig i min kropp även om jag ogillade Ryan för hur hans attityd var mot mig kände jag mig så glad. Ryan tog ett sista tag om hans tröja och kastade ner han på golvet, killen reste sig snabbt upp och joggade sedan ut från skolan. Jag böjde mig ner på knä för att ta upp mina böcker men Ryan hann förrän mig. Jag log snett mot han och kollade ner på matte böckerna, var inte säker på vad jag skulle säga.

"Mår du bra?" Frågade han, jag nickade blygt och la en hårslinga bakom mitt öra.

 

"Oroa dig inte, han kommer aldrig nära dig igen det ser jag till med" jag svalde hårt och han la en hand på min axel.

"Tack, för att du hjälpte mig" mumlade jag tacksamt fortfarande lite skakig av händelsen.

"Hey, de är det jag är här för" jag log stort mot han och tightade till mitt grepp om matte böckerna. Jag backade några steg och kollade sedan upp mellan Justin och Ryan.

"Jag måste -ehm Gå till lektionen" de båda nickade och jag gav en sista blick till Justin och vände mig seden om och gick igenom korridoren där folk kollade och viskade nyfiket om mig steg efter steg. 

 

"Sasha" jag vände mig om och fick syn på Justin joggande mot mig. Jag suckade djupt och väntade in han. När han kom fram fortsatte jag gå och han gick bredvid mig. 

 

"Justin jag har inte tid jag måste till lektionen" han fuktade sina läppar och tog tag i min hand. 

"Berätta vad det där handlade om" 

"jag har redan missat 20 mi-." 

"Berätta varför han var på dig?!" avbröt han mig bestämt. jag kollade ner men han lyfte bara upp min haka med sitt pekfinger, han var så lugn men bestämd på samma gång. 

"Kan jag berätta senare" jag visste att det där var en ursäkt för att inte berätta till han, jag skulle gärna skippa lektionen med han, tro mig skolan är inte mitt första val, men jag var inte redo att berätta allt till han,  jag ville bara komma bort därifrån. Han nickade och gick sedan därifrån utan ett hejdå. Jag höll om topparna på mitt hår och kollade på han när han gick ifrån mig. 

 

 

"Upp ner upp ner upp ner och spring 6 varv runt fotbollsplanen" skrek min idrottslärare, jag gjorde som han sa och sedan började jag springa runt planen. Bara några meter ifrån mig skymtade jag Richard och Victoria springa bredvid varandra. Jag ökade på farten så attt jag kom bredvid dem. 

"Tja" jag nickade åt deras hälsning och flåsade. Så jag stoppade bara Richard med handen så han stannade. 

"Jag fick ett brev idag" började jag och kunde se ett flin som smög sig på hans läppar. Jag drog frustrerad en hand genom håret och kollade seriöst i hans ögon.

"Vad har du gjort" han la sina händer på mina axlar någonting alla

tydligen gör idag.

"Jag skrev upp ditt namn på listan, det är vad jag har gjort och du ska med Sasha du måste komma och stötta oss" Jag fnös och knuffade ner hans hand från min axel.

"Bäst för dig att de är värt det" han skrockade till och rufsade till mitt hår. 

"Tro mig de kommer vara värt det"

Jag himlade med ögonen och log.

"Jag är inte 6 du vet" han skrattade men blev avbruten av idrottsläraren som skrek på oss,

 

"RICHARD OCH SASHA BÖRJA SPRING ANNARS BLIR DET STRAFF VARV" vi båda himlade med ögonen och sedan började vi springa våra sista varv.