Mitt huvud dunkade med höga tryck och med ett ryck fladdrade mina ögonlock upp.
Rummet var becksvart. Min kropp var utmattad och låg avslappnad på något hårt. Jag låg bekvämt lite för bekvämt och för första gången på länge kände jag mig trygg igen.
Värmen som sprides sig till min kropp fick mig att slappna av från rycket. Om jag kunde vill jag ligga kvar såhär för alltid, i mörkret.
"Är du vaken?" viskade en hes stämma i rummet. En förirrad rynka spred sig mellan ögonbrynen, utan att röra mitt huvud såg jag mig omkring. Jag flämtade lågt till när jag kände hur de rördes under mig.
Rysningar spred sig i min kropp när han smekte min hjässa mjukt.
Vibrationer sändes ner i min kropp och hela jag skakade. Jag försökte lyfta upp min svaga kropp men min kraft tog slut och jag föll ner på hans bröstkorg igen. Jag var svag. Hans händer kröp sig runt min midja och höll mig tryggt i sin famn.
Jag hade saknat det här, att få känna hans värme och hans lukt som alltid fick mig att lugna ner mig när han höll om mig. Men de här var så fel på många sätt. Jag försökte blinka bort tårarna som bränner i ögonen.
"Jag har saknat det här, att hålla om dig" hans viskande röst bröts.
Jag knep hårt ihop mina ögon och tryckte mig upp från hans bröstkorg. Mina handflator tog stöd mot hans mage så att jag inte skulle falla platt ner igen.
"Justin?" mumlade jag, en klump satt fast i halsen och de blev svårare att andas. Han reste sig upp så att mina händer gled ner från hans mage och min uttröttad kropp föll återigen ner mot hans bröstkorg men Justin var snabb med att fånga mig sittande.
"Du måste vila" hans andedräkt träffade mitt öra. Jag skakade hastigt på huvudet, varför låtsas han som att han bryr sig? Varför sitter han här och håller om mig? Och allt förändrades, irritationen fick mig på spel och jag knuffade bort han så hårt jag kunde.
Nu när mina ögon hade blivit van med mörkret såg jag hans förvirrande ansiktsuttryck.
"Säg inte till mig vad jag ska göra!" Hans blick mjuknade och en djup suck lämnade hans utandning.
"Va inte så här nu!"
"Ursäkta? Driver du med mig..?" Hans mun öppnades för att lämna någon mening. Fast jag var snabb med att avbryta han.
"Varför gör du så här mot mig, Justin? Jag vet inte vad du vill, jag orkar inte med ditt spel längre?" min röst var förstörd och jag kunde inte kämpa tårarna som så gärna ville rinna ner. Justin satt fast frusen på sin plats, visste inte vad han skulle säga, hans bröstkorg höjs och sänks för fort.
"Du är helt otrolig." skrattade jag humorlöst och slängde av mig täcket. Mina fötter var på den kalla golvet och innan jag hann resa mig upp, kände jag hur någon klämde sig fast i mig.
"Snälla gå inte" , säger han "Låt mig förklara" "Snälla", upprepar han och gräver ner sitt ansikte i min nacke.
Mitt nackhår reste sig av rysningar, han hade mig redan. Vi kravlade oss tillbaks till mitten av sängen, la oss på varsin sida, blicken i taket och jag väntade på att han skulle börja.
"Jag var rädd.." , började han. "Jag var rädd att du skulle lämna mig, Jakes ord sattes sig hårt under min hud och min reaktion till allt gick överstyrd. Jag behandlade dig som en hora, för att jag vägrade tro att du hade spelat med mig"
"Justi-.." han avbröt mig.
"För två år sen hade jag min första flickvän, jag älskade henne mer än allt, hon visste alla mina vägar, hon kunde ta kontroll, hon räddade mig från monstret jag var efter min pappa slutade höra av sig från armen.." han svalde hårt och tog ett hårt tag om täcket.

"Vad hände?" viskade jag. "Hon lämnade mig, jag trodde att hon älskade mig men hon lämnade mig bara sådär sa att ´hon aldrig älskat mig´ och träffade en annan" hans kropp var stel och hans blick var kall mot taket.
Jag la min hand ovanför hans stela hand och flätade ihop våra händer. Justin såg på mig och jag log milt, hans stela kropp mjuknade igen.
"Jag gillar dig, Sasha, Jätte mycket. Du betyder allt för mig, jag kunde inte låta mig gå igenom samma sak igen",
"Förlåt!" sa han "Jag hatar mig själv för de här" , muttrade han ilsket mot sig själv. Jag stirrade på han, all sorts rörelse. Han såg vilsen ut, hans ögon såg trötta ut och ansträngda.
"När sov du senast" frågade jag allvarligt. "V-va..?" han kollade storögt på mig som bytte samtalsämne.
Jag gav honom en blick och han suckade.
"3 dagar sen kanske, vad spelar de för roll?" sa han nu lite upprörd. "Kom hit" , sa jag milt och han flyttade sig närmare mig. Jag fick en bättre syn på hans ögon, som nu var lite vattniga.
"Jag säger inte att du ska förlåta mig Sasha, men snälla hata mig inte" , jag hade aldrig sett han så sårbar, de fick mig nästan att bryta ihop själv, men jag måste va stark. Han kysste min hand som var inflätat i hans, samtidigt bröt han aldrig ögonkontakten med mig.
"Vi måste få sömn, kom lägg dig här", jag la mig till rätta och guida han till mig. Hans händer kramade om min mage med sitt huvud liggande vid mina bröst. Jag masserade hans hår i cirklar och han stönade lite lätt.
"Sov nu." viskade jag och han tog ett djupt andetag och slappande av i min famn redo för 3 dagars sömn. "Sasha?" mumlade han. "Mm?" , svarade jag och gäspade.
"Jag älskar dig!" och efter det hävdes hans bröstkorg med djupa andetag och en låg snark lämnades hans läppar.