26

Postat i kategorin Keeps in track.

2 - I do not repeat myself

 
Jocelyn Campells - perspektiv
Mina trötta ögon var halvöppna när jag dunsade ner för trappan och in till köket för att fixa någonting att käka.
De hade gått en vecka sedan den lilla händelsen nere vid stor staden hände. Mina nätter har blivit sömnlösa och allt jag har för mig nu är massa oändliga blickar på väggen, en stor klump i magen av oro.
Vad som händer med mina mamma. Ända sedam hon blev medvetslös på golvet i den där banken, har hon varit skakig och inte alls vågat sig fram 10 ord på en dag. Jag hör henne gråta på nätterna antagligen från sina mardrömar hon får ofta nu. Men de är inte bara de som hände för en vecka sen som besvär henne, hon tänker på Pappa igen. De skrämer mig att tankarna började riktas sig till han igen, att han ska få ta över hennes tankar igen och hom stänga ut oss precis som dem 2 åren efter han försvannt.

 Jag vände mig om när jag fångade ett ljud närmade sig hitåt och visste direkt vem de kunde vara.
"Godmorgon Killar!" , Sa jag lågt och de mumlade ett ´morgon´ trött tillbaka.
Jag suckade och lutade mig mot diskbänken. De satte sig ner vid köksbordet och bara stirrade ner på sina tomma händer. De hade också bettet sig så här, från början försökte de få mammas uppmärksamhet men när hon inte gav någon kärleksfullt svar tillbaks utan bara ett kyligt svar, gav de upp sina uppmuntrande och kysste henne bara på kinden när hon lämnade sitt rum.
"Vad vill ni..-" jag skulle fråga vad de skulle vilja ha till frukost men blev snabbt avbruten av Dylan.
"Kommer mamma bli okej igen?" De båda stirrade på mig och ville bara ha ett svar. Jag suckade lågt och ställde ner min vattenkopp som jag hade druckit ur innan killarna kom in.
"Ja, hon kommer bli okej!" Utbrast jag, de fortsatte stirra på mig och visste att jag försökte mer övertyga mig själv än dem. Jag knep ihop ögonen och vände mig om, en orolig tår gled ner för mig kind. Jag torkade snabbt bort den och vände mig om, jag flög lite bakåt när Cole attackerade sig in till min famn och snabbt efter slängde sig Dylan i min famn. Jag kramade dem båda på varsin sida och de höll om mig som att de var rädd att jag också skulle försvinna.
"Jag älskar er, vi klarar allt tillsammans!" , Viskade jag mellan deras öron. 
 
Cole, Dylan och jag hade ett starkt band, jag skulle ta ett skott för dem. Även om dem är världens jobbigaste
12-åringar så är dem en del av mig, utan dem är jag helt enkelt inte hel. 
Vi gick sakta upp för trappan, med en bricka i handen. Efter vår lilla kärleks kram hade vi bestämt oss för att fixa frukost till mamma.
Cole lyfte upp sin hand och knackade oförsiktigt på dörren, då Dylan slog till han på huvudet och öppnade sedan dörren. Jag log milt i bakgrunden och steg efter dem in till mammas rum.
"Godmorgon Mamma" , viskade jag i min mammas öra efter jag hade ställt ner brickan på nattbordet bredvid henne. Hon ryckte till och kollade vettskrämd på mig. Jag backade bakåt och vi alla tre kollade på henne med ett leende.
"Vi-v gjorde de frukost åt -. Till dig" , stammade Dylan nervöst, han märkte själv hur förvirrat vi kollade på han, sen när var Dylan nervös? En ljusröd nyans spred sig på hans kinder och han kollade genast bort. 
"Kom" , försökte min mamma säga med så stark röst hon kunde. Dylan kollade osäker på oss, och sedan kravlade han sig upp på hennes höga säng. Mamma omfamnade honom och kort efter där på var Cole omfamnad på andra sidan. 
"Mina älsklingar!" , mumlade hon och kysste deras hjässor. Hon kollade på mig och jag gav henne ett leende. 
"Tack" mimade hon till mig för frukosten. 
Hon klappade på den tomma platsen och med omärkbara steg satte jag mig ner, hon la sin hand på mitt lår.
Få tårar började rinna ner för hennes kind, jag kollade förtvivlat på henne och hon höll hårt om min hand och kramade killarna tightare.
"Jag är så ledsen för att jag har varit en sån usel mamma" 
"Mamma" mumlade jag, hon skakade på huvudet.
"Förlåt!" Jag tog ett djupt andetag och granskade killarna.
"Ni måste göra er redo för skolan!" ,killarna kollade skeptisk på mig.
"Vi är redan redo!" utbrast dem
"Men ger er redo igen då" , med en varnade blick reste de sig upp och stampade ut från rummet.
Min mamma suckade och sjönk djupare ner i täcket. Hon lyfte upp täcket, i några sekunder glodde jag bara på den tomma platsen men sedan kröp jag ner bredvid henne och kramade om henne på sidan. 
"Jag älskar dig gumman" 
"Jag älskar dig också Mamma" hon nickade och drog bak mitt hår, de kändes som att jag var sju år igen.
När mamma lekte med mitt hår, la alltid massa hårslingor bakom örat men de brukade också alltid sluta med att jag hade viftat tillbaks det framför mitt ansikte.
"Min lilla flicka" , jag kollade upp på henne och skrattade lite, hon log.
"Du kommer alltid vara min lilla flicka"
"Lovar du det?" viskade jag. 
"Jag lovar!" 
"Så hur går det med din smaskiga man då?" , och här goda folket kom min mamma tillbaks.Min näsa rynkades, att höra sin egen mamma kalla Jackson för smaskig var inte så roligt. Hon skrattade högt när hon såg min äcklade minn.
"Nej, men seriöst. De har väll inte hänt något?" , hon torkade bort skratt tårarna med sin tumme.
"De är okej, precis som vanligt" 
"Älskar du han?" Jag hostade till och min mamma höjde på ögonbrynet.
"Jag vet inte" , hon nickade och strök mitt röda hår. I tystnad låg vi i hennes mjuka säng och bara höll om varandra, flera tussen tankar dök upp i mitt huvudet, hela mitt liv och utan att jag hann tänka mig för försvann frågan jag alltid viljat ställa ur min mun.
"Tror du pappa kommer tillbaks?" , jag hade ångrat mig direkt när hon stelnade till, hennes smekande på mitt hår stoppades och luften runt omkring oss blev obehaglig. Jag skämdes att jag ens hade skam i kroppen för att fråga den frågan. 
Hon svalde hårt, och jag lät frågan gå förbi. Jag visste att hon inte skulle svara så det bästa just nu var att bara glömma bort det, var de jag trodde.
"Nej gumman, jag tror inte att han kommer hem igen" , hon snuddade mig och jag kramade om henne tightare. Ännu en gång flög en till fråga ut, men jag ville så gärna prata om det.
"Har du hopp kvar?" 
"Låt oss inte prata om honom just nu" , jag reste mig upp och kollade besviket på henne.
"okej?" Hon drog en hårslinga bakom mitt öra
"Okej" upprepade jag henne svagt. 
"Skolan börjar om en halv timme, bäst att börja röra sig nu?" , hennes ton var sträng med ändå utmatad och mjuk. Jag kysste henne på kinden.
"Må bättre snart mamma, vi behöver dig" 
 
 
Justin Biebers - perspektiv 
 
Ett långt indrag från den rullande tobaken fick mig på plats, nerverna i kroppen slappnades av samtidigt som jag blåste ut röken. En slampa jag hittat halvklädd på gatan satt nu i mitt knä naken, rullade sina höften fram och tillbaka med mig inuti henne. Hon upprepade mitt namn i höga stön-ljud, då hon redan visste vem jag var utan att bekanta sig. Jag tog ett långt halsbloss från tobaken och njöt av denna känslan. 
"Juustin, jag kommer!" Skrek slynan och precis efter hördes höga bankande utanför dörren, och som en vanna i det här huset flög dörren upp och Tysons ansikte syntes till.
"Damn de luktar sex här inne!" skrattade han men rynkade på pannan när han såg att slampan inte slutade med sin rörelse fast än han hade kommit in och stört mitt underhållande.
"Vad fuck vill du, ser du inte att jag är lite upptagen här?!" Grymtade jag och stoppade den vilda tjejen. Tyson skrattade.

 
"Åh bieber vi hörde, hela kvartet hörde" , jag flinade och hans ansikte blev nu mer seriöst.
"- Z vill ha oss på nedervåningen nu!" Sa han allvarligt och sedan smällde han igen dörren. Tjejen som jag inte alls hade någon aning om vad hennes namn var, rynkade på pannan.
"Ut!" Sa jag och pimpade tobaken. 
"Du kan inte va seriös?!" gnällde hon, jag kollade irriterat på henne.
"Jag vill inte upprepa mig själv, du hörde va jag sa!" , hon drog upp sina smutsiga string trosor och klev in i sin läder klänning. När hon var klar kollade hon på mig.
"Kommer jag få se dig igen?" , jag var inte intresserad men hon var någonting, jag slickade mina läppar sakta och stirrade på henne sexiga kropp från tå till topp.
"Vad heter du?" 
"Samantha!" Hon bet sexigt på sina röda läppar,  fast än röda läppstiftet på henne hade smetats ut sig.
Jag nickade och hon flinade lite småt.
"Här har du mitt nummer, ring mig när du känner dig ensam" fnissa hon och skrynklade upp en papper bit från sin Bh. 
"JUSTIN!" Skrek dem från undervåningen.
"Rör på röven!" Snäste jag mot henne och snabbt efter var hon ute från rummet. 



- En fråga till er är du okej om hela novell är lite dirty? eller blir det för mycket? menar inte då att hela novellen kommer var baserad på sex utan då och då?

Fråga - Favorit novellblogg? :)
Svar - Just nu har typ nästan alla jag läste slutat blogga/börjat på ny men jbieberstories är en 10:a! 

49

Postat i kategorin Keeps in track.

1 - The connections between evil and good

 
Jocelyn Campell
"Så vad händer efter skolan?" frågade min bästavän Holland. Hon smaskade på sitt tuggumi och lekte ointresserat med sitt hår. "Jag vet inte" suckade jag och öppnade skåpet.
"Sex med Jackson?" jag himlade med ögonen och smälde igen så luften small till i hennes ansikte.
"Kanske?" svarade jag fast mer som en fråga. Vi började gå mot utgången och Holland frågade dem här irriterande frågorna som fick mig nästan dra av mitt hår. Jag orkade inte lyssna på henne längre så jag stängde ut hennes röst med en vandrande blick på skolgården

"Jocelyn,tillbaks till jorden!" Holland knäppte med fingrarna framför mitt ansikte jag ryckte till och kollade på henne. "Aa, ehm jag vet inte?" svarade jag på hennes fråga innan.
"Men skit i det nu" la jag till snabbt när jag fick syn på Jackson och han kompisar stå vid trappan.
"Hej baby" sa han, jag kramade om hon och gav han en snabb kyss på läpparna.
"Hänger du med till Rivers hus?" jag slickade mina torra läppar och skakade på huvudet.
"Måste var hemma innan mina små bröder" sa jag besviket, han nickade och kysste mig på kinden.
"Jag ringer dig ikväll?" jag nickade innan jag vände mig om och gick till bilen med Holland vid min sida.

***

"Är de där dina bröder som sitter på trappan?" jag kisade med ögonen från bilfönstret.
"Dem är tidiga" skrattade jag när jag såg hur mycket de led av den kalla kylan. Jag kramade snabbt om Holland och steg ut från bilen. Killarna hörde hur bildörren smälldes igen och de kollde snabbt upp. När dem fick syn på mig komma gående mot dem reste de sig upp och blängde på mig.
"Förlåt killar!" skrattade jag oskyldigt. De fnös till och härmade min röst. Jag låste upp dörren och dem skyndade sig snabbt in i värmen.
"Sätt er i vardagsrummet så fixar jag varm chocklad till er" jag ville gottgöra de för att min lata arsle fick dem att vänta ute i de kalla luften. Jag skyndade mig in i köket och satte på Expresso maskinen.

5 minuter senare.
I min hand hade jag en bricka med två koppar, varm chocklad och en varsin talrik med ostsmörgåsar på.
Jag dukade fram det framför dem och dem kollade inte ens på mig, inte en ända blick utan var helt inne i något tv program. "Ät nu!"
"Tack slav" sa Cole och Dylan skrattade. Finns de någon torrare än mina två bröder? De börjde vibrera i min ficka, jag gräve upp min mobil från bakfickan och svarade utan att kolla namnet.
"Jocelyn" svarade jag i telefonen.
"Hej gumman, kan du göra mig en tjänst?"
"Visst, vad behöver du mamma?"
"Du måste hämta ett par papper till mitt jobb?" jag nickade men kom kort efter på att hon inte såg mig.
"Ja?"
"Kassaskåpet i mitt rum, kan du gå ditt nu?" jag reste mig upp från soffan och joggade upp för trappan.
När jag kom in i mammas rum, tog jag ner en stor tavla och kollde på kassaskåpet som befann sig bakom där. "Mmh" sa jag, så att hon skulle förstå att jag var klar. "Koden är 7018- 03" jag drog runt den runda knappen till alla nummer och tryckte in knappen när jag var klar. Med ett klick öppnade jag den och fick syn på alla pengar och massa papper.
"Kan du leta efter en gul pärm på överstafaket" jag granskade med blicken och fick snabbt syn på den gula pärmen.
"Hittat!"
"Kan du komma med den till mitt jobb så snabbt du kan?"
"Jag är där om 10" jag avslutade samtalet, la tillbaks tavlan, och pärmen bärde jag mellan över armen och midjan.
"Killar jag ska till mammas jobb, sköt er!" ropade jag ut från hallen. Jag hörde dem mumla något ohört men de hörde mig så jag stängde dörren och försvann ut till bilen.

*** 

Jag parkerade utanför banken och drog ut nycklarna från tändningshålet. Dörrarna öppnade automatiskt när jag ställde mig framför den och sedan gick jag in. Med en sökande blick letade jag efter min mamma, banken var folktom idag, gemfört mellan vissa andra dagar då de alltid brukar vara fullt.
När jag äntligen fann vad min blick sökte efter steg jag fram till henne..
"Vem är världens bästa dotter?" skröt jag när jag hade kommit fram till hemne och lagt pärmen på bordet.
Hon log stort och tog pärmen i sina händer. "Tack gumman!" jag skulle precis fråga henne hur hennes dag har varit och varför de var så folktomt idag, fast blev avbryten av ett högt "pang" ljud som ekade i väggarna.
Min mammas ögon kollade storögt mot ingången och de få människorna som var här skrek.
"ALLA NER!" skrek en mörk röst.

Flera skottljud dundrade i mina öron, skrikande folk som höll för sina öron, fast jag stod helt stilla. När de hemska ljudet som nådde mina öron till maximal äntligen hade tystnats ner tog jag min tid och vände mig om.
"Jocelyn" visk-skrek min mamma. Jag ignorerade henne och kände själv hur obehagligt de var i luften, folk andades av rädlsa och kvinnor började gråta men alla stod stilla, förutom jag då som hade vänt mig om. 

Tre män hade på sig något konstigt svart tyg för ansiktet. Men en av dem hade bara luvan på sig och en svart scarf som täckte för munnen inklusive näsan. De kollade mot mitt håll för jag var ju den ända som gav ifrån sig ett ljud.
"LÄGG ER NER PÅ GOLVET!" upprepade dem ett fler tal gånger och började gå åt sitt eget håll, med riktande pistoler i handen
"HÅLL KÄFTEN!" skrek en man som kastade en gråtande kvinna på golvet. Jag flämtade till och märkte inte själv att någon var påväg mot mitt håll. Mannen knuffade mig så att jag snubblade ner på golvet och riktade sedan pistolen mot min mamma. Min mamma kollade ner på mig och jag glodde på henne och mannen bara med rädlsa
"Jävla kärring, kolla på mig!" skrek han. Hon vände snabbt huvudet mot han, och vågade knappt andas. Mannen backade bakåt och gick sedan runt mig. Min mamma mimade jag är ledsen och sedan gjorde hon ett rörelse, mannen gick snabbt fram till henne. 
"DU TRYCKTE INTE PÅ KNAPPEN" skrek mannen i hennes ansikte och tårar började rinna ner från min mammas ögon, de knäckte mitt hjärta att se min mamma så här svag. 
"FUCK" skrek han och slog till min mammas huvud med pistolen. Jag skrek till precis som alla andra kvinnor i salen gjorde. Jag reste mig snabbt upp och sprang till min mamma. 
"ÄR DU DUM I HUVUDET?" skrek jag i mannens ansikte och sparkade honom allt jag kunde mellan hans ben. Han tjöt till och jag sparkade bort pistolen från hans hand, vilket var dumt för innan jag hann regera flög jag kraftigt in i glasdörren, den gick inte sönder för att hela den här banken hade väldigt starka fönster, men om jag gick sönder de vet jag inte.
"JÄVLA FITTA" skrek mannen som låg ner på glvet och höll för sin nederdel. Jag kollade skräckslagen upp mot mannen som hade knuffat in mig i fönstret, men han såg inte så gammal ut som jag hade trott, de var han som hade haft på sig luvan och den svarta scarfen, Han riktade pistolen några centimeter från mitt ansikte. Mina händer började skaka men jag kunde inte gråta, jag var helt stum. Mina andetag skakade när jag kollade bort från pistolen och upp på honom. Hans ljusabruna ögon glänsde från ljuset och jag vågade inte kolla någon annanstanns än in i hans ögon. Jag hörde hur männen skrek i bakgrunden men jag kunde inte få ihop vad dem sa. Allt jag kunde koncentrera mig på var, hans hasselbruna ögon, pistolen och mina andetag. Killen rynkade på sin panna och vände sig om fortfarande med pistolen riktad mot mig. 
"PENGARNA DÅ?!" hörde jag han skrika.
"SKITI PENGERN JUSTIN, POLISEN ÄR HÄR SNART" 
"Vad ska jag göra med henne?" sa han i en normal ton nu och viftade pistolen mot mig.
"SKJUT HENNE" skrek en vällkänd röst, han som jag hade attackerat. 
Killen som tydligen hette Justin vände sig om mot mig. Hans ögon var inte längre ljusa bruna dem hade förändrats till svart. Jag stelnade till när han tog bort säkringen och var halvsväg på avlossarknappen. 
"Snälla" viskade jag och en oväntat tår föl ner för min kind. Han slöt sina ögon och jag kunde höra hur dem andra skrek efter hans namn. Några sekunder efter öppnade han sina ögon, gav mig en sista blick innan han vände sig om och sprang ut. Jag andades lättnat ut. Jag är inte död. Han släppte mig fri. Jag tänkte på hur hans ögon ändrades till läskigt svart, och när han öppnade sina ögon igen var han tillbaks till ... ljusbrun ögon.

De blev Keeps in track som fick fler röster än All That Matters, är ledsen för er som verkligen ville läsa All That Matters men majoriteten blev så här. Tack för att ni röstade och skrev ner era åtsikter har läst varenda en. Nu får vi se om statistiken ökar.
Vad tycker ni om första kapitlet?
- Fråga - Hur många här kollar på Teen wolf?
Svar - Min favorit serie, älskar säsong 3! 


23

Postat i kategorin Keeps in track.

Keeps in track - Prolog

 
Jag ruffsade till mitt hår bakåt när porten ut från våran skola skapade en vind.
Clary hade messat mig att hennes lektion blev inställd så hon åkte hem. Ingen skjuts för mig då.
Jag suckade och gick ut på asfaltet, mina klackar slogs mot marken vilket som förde mer uppmärksamhet mot mig. Jag himlade med ögonen och gick förbi alla. När jag närmade mig parkeringen, kollade jag snabbt på bilarna, hopp att Jackson skulle vara kvar så att jag slapp gå i dem här skorna hem. Jag såg inte hans bil men mina ögon fångades snabbt tillbaka när jag såg en vällkänd bil. Jag rynkade på panna och kollade runt om mig. Ingen var här. Med snabba steg gick jag fram till bilen och gav en sista blick runt i omgivningen.
Jag öppnade snabbt dörren och hoppade in i passagerar sättet.
"Vad gör du här?" skrek jag fast i en väldig låg ton. Han svarade inte. Jag kollade bara framåt, ville vara säker på att ingen såg mig kliva in i en okänd bil. Justin startade bilen och backade bakåt.
"Justin, vad gör du?!" tjöt jag och skulle öppna dörren men han låste dörren.
"Jag sa aldrig att jag skulle följa med dig?!" snäste jag. Han gav mig en allvarlig blick och jag förstod direkt att han ville att jag skulle hålla käften. Han vände sig sedan framåt och körde upp till motorvägen med fullfart.
"Om jag var du skulle jag sätta på bätlet" sa han. Jag höjde på ögonbrynet och kollade irriterat på honom.
Justin ryckte på axlarna och ökade farten. Jag tog snabbt tag i mitt bälte och satte fast den.
"Du är galen!" sa jag skräckslagen och kollde på hastigheten. Han var uppe i 150/h nu. Med skakiga händer kollade jag ut, flera träd försvann från min syn i mindre en än sekund. Allt var suddigt. Jag vände mig snabbt mot Justin.
"Sluta Justin!" mina ögon fylldes med tårar.
"Justin, sluta du skrämer mig!" skrek jag och drog i hans arm. Något var fel med han.
"Justin om du vill prata så kan vi prata men inte såhär snälla stanna!" grät jag. Han kollade bort från vägen och sedan på mig. Rakt i mina ögon. Hans ögon glänsde, han var inte nykter.
"Du måste skämta med mig?"
"Du är full?!" han kollade tillbaks på den långa vägen.
"Stanna bilen!" skrek jag, och slog mina svaga knytnävar mot hans axel samtidigt som jag också drog i hans tröja. Han visste inte vad han höll på med. Men han brydde sig inte ens, han höjde till och med farten. Jag snytade till, de här kommer inte funka, jag måste stoppa han innan han tar livet av oss. Jag knäppte upp mitt sättbälte och justins ansikte vändes hastigt mot mig.
"NEEJ!" skrek han. Jag kollade upp mot han och sedan upp mot vägen, men de var ingen väg jag fick syn på, bilen gupade till och jag skrek allt jag kunde,
"JUSTIN!" med ett högt ljud flög jag hårt in i förar fönstrer. Jag såg en glimt av Justin ligga skadad på ratten innan allt blev kol svart.