Justin perspektiv
Grabbarna hade parkerat på vägkanten och tutade för fullt upp. Deras skrik kunde man också ibland hörde man ett "JUSTIN". Hade dem redan druckit sig halv fulla? Värsta frågan då utan mig? Jag gav ingen uppmärksamhett till grabbarna som försökte få mig skynda på. Utan jag tog min tid och tog snabbt på mig mina vita Supras. Jag skulle precis gå ut när jag hörde en kvinnlig röst ropa efter mig.
"Justin" kunde man höra henne svaga stämma från vardagsrummet där hon kollade på någon program, du vet den där serien som Sasha kollade på. Dagen då hon bestämde att skapa sitt livs mardröm genom att knuffa ner mig från soffan. När tanken kom upp hur arg jag var då, gjorde mig nästan lika arg nu. Hoppas jag slipper se hennes ansikte idag. Men nu när jag tänker efter vad ska en sån oskyldig flicka som henne göra ute på gatan så här sent? Tur. För hennes irritation skulle bara få mig att göra henne till min boxningssäck. Ja, jag kan inte kontrollera min ilska, när jag blir arg då blir jag arg. Senaste gången jag checkade så betydde tjejen inte ett skit för mig så vilken ånger skulle jag få efter det? Alla tjejer har ju respekt för mig. Dem ser mig bara som den heta svårfångade killen, Justin Bieber som du hittar i Stratford. Ibland kan det bli jobbigt när tjejer sneglar på mig och klänger när jag jobbar eller när jag inte är på humör. Men dem kan alltid få mig att glömma allt som pågår i min hjärna. När dem låter min vän där nere besöka dem, är dem dåliga? Då blir jag bara mer på dåligt humör. Samtidigt så har jag blivit lite förvånad när det finns brudar från andra städer i Canada samt några i US som vet vem jag är.

"Justin, har du gått?" hörde jag min mamma ropa lite besviket, som att jag hade ignorerat henne och gått. Jag hade blivit så fångad i ögonblicket att jag glömde bort att min egen mamma ropade efter mig. Hon trodde säkert att jag inte brydde om henne. Det är det hon tror att samtidigt som jag växer så växer kärleken iväg, hon brukar alltid säga "Vad som än händer i framtiden så kommer jag aldrig sluta älska dig" Jag skyndade snabbt in till rummet hon var i. Hon låg i soffan med huvudet på en av soffkuddarna och jag kunde se hur det var tårar som försökte tränga sig ner från hennes ögonvrån. Vilket som förstörde mig helt på insidan, det kändes som att nån slet mitt hjärta i två bitar. Jag hukade ner på knä så att min ansikte var i samma nivå som hennes och hon hoppade till lite av den oförväntade rörelsen. Jag tittade djupt in i hennes ögon.
"Du är här" mumlade hon, jag svarade inte utan kollade på min mammas vackra ögon som glimtade av kärlek. Hon snuddade min kind med sina fingertoppar osäkert om jag skulle rycka mig ifrån henne. När jag inte gjorde någonting utan stod på exakt samma ställning som förut. Kupade hon sina mjuka händer om mina kinder.
"Du ska väl inte åka ifrån mig igen" sa hon och kollade rakt in i mina ögon. För några veckor sen eller för en månad sen hade jag varit tvungen att lämna Stratford för ett tag. Vi hade åkte till Philadelphia i US för att ta hand om affärer. Men fick sedan problem vilket som ledde till att vi var tvungen att stanna kvar minst i 3 veckor. och det oroade min mamma för att jag inte hade sagt någonting inte ens meddelat henne att jag åkte ifrån Canada.
"Jag ska till Lana's fest, jag lovar att jag kommer vara hemma imorgon" Svarade jag på hennes fråga. Hennes ansiktsuttryck slappnade av och några fåtal tårar slank ner från hennes ögon.
"F-förlåt J-Justin jag mena inte att vara överbeskyddande" en bekymrad rynka bildades mellan mina ögonbryn. Överbeskyddande? Det sista hon är det är att vara överbeskyddande. Vad har hon fått det ifrån? Jag skakade snabbt på huvudet och torkade bort hennes tårar som rann ner från hennes kind med mina fingrar.
"Oroa dig inte över mig, jag klarar mig fint, seså gå till festen nu" Schasade hon iväg mig och gav mig ett leende som hon försökte trycka fram. Jag kysste hennes kind och ställde mig upp så jag stod stadigt upp på fötterna igen. Jag gav hennes en sista blick och vände mig sedan om för att gå ut.
"Justin" ropade hon hest. Jag stannade men vände mig inte om utan stod bara där. "Jag älskar dig" Jag svalde hårt och fortsatte gå ut för att möta grabbarna.
"Jag älskar dig också" mumlade jag fram fast bara så att jag hörde. Jag vet att hon förtjänar att få höra dem där tre orden. Men jag vet inte varför dem tre ynka orden inte kommer fram så att hon får höra dem själv. Jag har inte sagt dem orden på 3 år nu inte till någon, jag har stängt ut mig så mycket att jag inte ens kan säga det till mig egen mamma. Problem i hjärtat det är det jag har, det känns som att det är bara en tung sten mitt i allt. Jag såg min skinnjacka skymta på stolen bredvid ytterdörren. Jag tog ett tag om den samtidigt som jag öppnade dörren. När jag väl hade kommit ut kände jag kylan blåsa i en stark vind så att dörren bakom mig small till. Jag satte på mig skinnjacka och låste sedan dörren. Killarna hade antagligen inte orkat vänta på mig längre för en bil såg jag inte. Dem var säkert redan där på festen. Jag ryckte på axlarna och hade inget annat val än att gå till festen. Jag krånglade upp ett ciggpaket från fickan och la den mellan läpparna för att leta efter en tändare. Jag kände i skinnjackans ficka och sedan i backfickan där jag hitta en rostig tändare. Jag la handen framför tändaren så att vinden inte skulle blåsa bort elden. Men det funkade inte. Jag skakade om den lite och försökte om igen, me de vägrade komma ut något utan ljudet från gaset. 
"Fuck" röt jag och kastade iväg tändaren på en väg så att den gick sönder i bitar. Man kunde hörda en tjej fnissa någonstans i bakgrunden. Jag kollade upp och såg en tjej med blont hår med en sexig topp som inte hade någon axelband och ett par svarta tighta jeans. Hon satt ensam på trottoarkanten. Jag ryckte på mungipan och gick fram till henne och hon räckte fram en tändare. Jag tog tacksamt emot den och tände ciggen.
"Så vad gör en sexig brud som dig ensam på gatan den här tiden" satte jag mig ner på trottoarkanten bredvid henne och drog in ett bloss. Hon flinade och skakade bara på ett huvud. Hennes ögan var gröna blandat med grå Hon hade sminkat sig så att man kunde se dem tydligt genom mörkret vilket som gjorde hela hennes utseende mer hetare.
"Vad får dig att tro att jag inte dra in dig i buskarna nu och våldtar dig?" frågade jag och blåste ut röken på hennes ansikte. Hon gjorde inte något åt det, dem flesta tjejerna skulle vifta bort det men hon kollade bara ner.
"Vad kan jag säga jag är bara inte rädd" jag nickade och min blick vilade på hennes små rosa läppar.
"Jag förstod aldrig ditt namn, babe" sa jag och drog in ett annat bloss.
"Inte jag heller, vad var ditt namn nu igen" hon pekade på mig och la huvudet på sned. Jag flina bara åt henne och orkade inte argumentera om vem som ska säga namnet först.
"Justin" svarade jag.
"Så det är du som är Bieber killen" jag blåste ut röken och fimpade ciggen på asfalten.
"Jag skulle gärna stanna kvar och småprata men jag har viktigare saker för mig" sa jag och reste mig upp. Hon nickade bara och kollade ner.Jag började gå igen mot festen men vände mig om till blonda tjejen.
"Jag fick aldrig ditt namn" hostade jag fram.
"Candice, Candice Panettiere" skrattade hon. Jag blinkade med ena ögat.
"Hoppas vi ses igen, Candice" Hon flinade och vinkade av mig.

Jag hade gått länge nu och kunde se Lanas hus skymta åt sidan och att man kunde höra musiken dåna högt. Skulle inte bli överraskad om att det här skulle sluta med att polisen dök upp med många klagomål. Man kunde praktiskt höra musiken ett kvarter bort. Jag kände hur de vibrerade i fickan så jag fiskade upp mobilen.