Brad svängde snabbt med ratten och körde in på ett område. Han stannade framför ett hus som var väldigt - stort, Hemma hos Ryan var det större men det här var stort.
"Bor du här?" frågade jag för säkerhets skull. Han nickade kort och låste upp dörren. Vi klev av från bilen och ställde oss framför huset. Jag inspekterade det fina huset från detalj till detalj.
"Wow, är alla rika i Canada?" han flinade och skakade på huvudet.

"Det beror på jobben, hur allvarligt man tar det" jag nickade sakta och gick efter honom upp på terrassen.
"Det här är en farlig stad" mumlade han, jag fattade inte vad han menade men orkade inte heller fråga om det.
Jag steg in för huset och Brad tog av sig skorna och gick sedan in till ett öppet rum. Jag tog min tid och la skorna prydligt på skohyllan. Mina skor var dem enda som hade en plats där, de andra skorna låg utsprid lite överallt och det var inte något par utan flera styckna. Jag gick sakta mot rummet Brad hade gått till och fick syn på runt 5 killar sitta på soffan. Några kollade på tv, andra diskuterade om något ointressant. Jag stod nervöst vid dörrkanten och visste inte vad jag skulle göra nu. Varför hämtade Brad hit mig ens?
"Killar det här är Sasha" Jag vände mitt huvud lite och kollade på sidan där Brad stod med ett leende. Alla killarna hade sin blick mot mig. En man som var runt 25 åldern reste sig upp och viftade hit mig med händerna.
"Var inte blyg vi är inte farliga" jag svalde hårt och gick sakta fram till han.
"James" sa han och räckte fram sin hand. Jag log mot han och skakade om hans hand. Jag gick till en soffa där två killar satt och dem båda såg ut att var i 20 års åldern.
"Sasha" sa jag och log. "Joe och Victor" sa dem båda och log tillbaka. I nästa soffa satt det två killar till, en av dem såg ut som 30 års åldern och den andra var ung väldigt ung, han såg ut att var 15 år chansar jag. Han såg även bekant ut.
"Cody" sa den unga killen och kollade länge på mig. Han såg glad ut att se mig och det smittades av till mig.
"Och det här är Steven" sa Brad och pekade på mannen som satt bredvid Cody.  Jag hälsade snabbt på han och satte mig sedan bredvid Cody.
"Cody är min favorit son" sa Brad och rufsade honom i håret.
"Jag är din enda son" utbrast han. Jag började skratta det förklarar likheten mellan dem två.
"Det därför du såg så bekant ut" skrattade jag.

"Va? jag liknar inte min pappa någonstans" fnös han. Jag knuffade honom lite skämtsamt på axeln.
"Ay vad är det för fel med din pappa"
"Han vill väl inte vara lika snygg som jag" påstod Brad och spände skämtsamt på sina muskler. Killarna började skratta tillsammans med mig förutom Cody då som himlade med ögonen.
"Nja håller inte med dig där" sa jag och la en hand över Codys axel. Brad putade överdriver med läpparna så att både jag och Cody började skratta.
"Ni liknar varandra" sa Victor och pekade mellan mig och Cody. Både jag och Cody började granska varandra.
"Jag märkte också det, era ögon" sa James. Cody ryckte lite på mungipan.
"Båda lika vackra" sa Brad lågt och stod vid soffkanten med armarna i kors. Jag vände mig generat bort och kollade ner på golvet och kunde höra hur dem alla Aw:ade åt mig.
"Jag är fortfarande sexigare" sa Cody för att lätta stämningen för mig och vickade på sina ögonbrynen. Jag kollade upp mot honom och skakade på huvudet.
"Glöm och dröm". 
"Du är bara söt, inte sexig" fortsatte jag och nöp hans kinder. Han fnös och försökte komma undan. Vi började brottas lite med händerna samtidigt som alla började skratta.
"Redan bråk som syskon ser jag" hörde jag nån säga och så skrattade dem igen. Jag rynkade på pannan och fattade inte det roliga. Cody skrattade också och knuffade mig skämtsamt. Jag log åt honom och lutade mig bak i soffan. Jag har bara varit här i en sån kort tid och jag är redan bekväm med dem här människorna. Dem får mig känna som en av familjen, jag log smått för mig själv och började kolla på nån film som spelades på deras tv.

*

Jag hoppade till när jag fick höra höga knackningar på dörren och höga skällningar hördes från hunden som hoppade upp och ner framför dörren. Brad reste sig upp och ropade efter hunden.
"Barbie gå ditt" sa han och pekade mot oss. Barbie lugnade ner sig och kom springande mot mig. Hon hoppade upp i min famn och jag klappade henne.
"Hej Barbie" sa jag i bebis röst och Barbie försökte slicka mitt ansikte.
"VA FUCK GÖR DU HÄR?!" Skrek en välkänd röst jag kollade upp och fick syn på Ryan och Justin stå vid dörröppningen bredvid Brad. Alla killar kollade förvirrat mellan mig och Ryan. Jag svalde hårt och tog ner Barbie från mitt knä.
"Du är överallt och springer efter oss, vad fuck gör du ens här?" skrek Ryan igen. Jag blev rädd, hans ton mot mig var skärmande och att han skriker på mig framför alla dem här killarna gjorde mig bara mer nevös. Jag gömde mig lite bakom Cody. Jag kunde inte möta deras ansiktsuttryck. Jag kollade snabbt fram och såg Justins ansikte. Han kollade förvirrat på mig med en rynka som hade sprid sig mellan hans ögonbryn. Hans blick var lite irriterad och jag ville inte möta den aggressiva Justin igen. Jag satt stumt på min plats, Ryan kom snabbt emot mig och drog upp mig från soffan. Jag kunde inte säga emot eller göra motstånd just nu, jag hade inget mod för det.
"Släpp henne" hörde jag någon snäsa. Ryan stannade och kollade på Brad.
"Va, vet du ens vem det är?" frågade Ryan lugnt.
"Jag sa SLÄPP henne" skrek han den här gången. Ryan släppte min hand och jag bakade några steg. Jag hamnade bredvid Justin och han fokuserade sin blick på mig. Jag möte hans blick när jag kollade upp men avbröt den snabbt.
"Sätt er" sa Brad och pekade på soffan, vi alla tre gick mot soffan men Brad stoppade mig.
"Kom" sa han lugnt och gav mig ett leende. Jag följde med honom ut till hallen och kunde känna allas blickar som brändes på ryggen om oss.
"Du kan gå upp till övervåningen om du vill?" jag nickade.
"Det finns Chips vid tv:n det är bara och ta för dig, ta med dig Barbie också" Jag log stort mot han, det finns ingen trevligare än Brad.
"Kom Barbie, ja kom hit" ropade jag efter Barbie och hon sprang bakom mig, upp för trappan med en viftande svans. Jag gick upp för trapporna in till rummet som var öppet, jag såg chipsen och en massa andra skräp på bordet. Leendet som tog plats på mina läppar, damn. Jag kastade mig på den lilla soffan som låg precis framför tv:n och Barbie hoppade upp bredvid mig, jag kramade om henne och vi gosade. Jag klappade den samtidigt som den låg i min famn, jag tog fjärrkontrolen och bytte runt bland olika kanaler. Just nu orkade jag inte ens tänka på vad som just hade hänt. Hur fuck känner Justin och Ryan, Brad? Jag tog chips påsen och tog en handfull chips och tryckte ner allt i min mun, de gick sönder lite så smulor föll över Barbie.

"Förlåt" mumlade jag med munnen full med chips och jag klapade bort smulorna. Jag hörde någon smyga bakom mig och jag stod helt still utan att visa någon slags upmärksamhet. Jag låtsades som om jag inte hörde personen som ville skrämma mig och jag hade en känsla att det antingen var Justin eller Brad som drev med mig. Om det var Justin skull han inte få någon uppmärksamhet alls, den sista människan jag vill snacka med. Jag kollade bak och utan att bli förvånad såg jag Justin som försökte leka smidig. Jag titade bort och fortsatte att byta kanaler tills jag hittade Desperate housewives, jag stannade där och kollade på den. Fast än jag redan hade sätt just den avsnittet. Justin satte sig bredvid mig och böjde sig lätt fram mot min kind för att pussa mig men jag hoppade till höger. Justin kollade konstig på mig och utan att säga ett pip hoppade han ett steg närmare mig. Han tog tag om mitt ansikte men så fort hans händer föll över min kind knuffade jag bort hans arm.

"What the fuck är ditt problem?" frågade han, jag kollade på honom och höjde ena ögonbrynet och tittade sedan tillbaka mot tv:n. Justin suckade och lutade sig över chips påsen och utan att själv veta om det slog jag till hans hand, han reagerade snabbt av slagen och hoppade bak. Jag tog tag om chips påsen och började äta.

"Så du ska ignorera mig och inte dela med dig chipsen, nu va?" sa Justin sarkastisk.

Jag låtsades som om jag inte hörde och fortsatte njuta av min chips, jag ville skratta över det som höll på hända men jag var seriös. Jag vet att jag var seriös, jag måste hålla mig undan från Justin så jag inte faller för honom. Och genom att ignorera honom så håller jag ju mig undan, eller? Justin började leka med mitt hår och dra mina kinder, jag slog till honom mer än tre gånger men fortfarande höll han på, killen måste ha en stenhjärna. Är det så svårt att förstå att jag vill vara ifred? Jag ställde mig upp tillslut och satte mig på armstödet på soffan, Justin tittade länge på mig kropp, jag försökte hänga med tv:n med det gick inte när han satt och stirrade på mig. Justin tog tag om mina höfter och drog mig ner till soffan igen, jag la irriterad armarna i kors och han la sin arm över mina axlar. Han tittade på tv:n med mig och helt plötsligt kom det en hångelscen upp, Justin log och la sin hand över mina ögon.

"Barnförbjudet" sa han, jag kunde inte hålla mig från att fnittra, inte på grund av hans torra humor utan över allt han försöker för att få mig prata med honom.

"Aw, där är leendet jag väntat på" sa han och kysste min kind och den här gången utan att jag stoppade honom.

"Så, har du träffat alla i huset?" frågade Justin.

"Jupp, och damn Victor är snygg" sa jag, jag vet inte om Justin skulle bli svartsjuk eller något men det var kul att irritera honom precis som han hade irriterat mig den senaste halv timmen. Justin blev stel och svarade inte på det jag just sa. Jag ångrade att jag hade sagt det, men jag kunde inte göra något åt det.
"Vad gör du här ens?" frågade han.
"Vill du inte ha mig här?" frågade jag sårat.
"Jo, jag vill ha dig här, jag vill kyssa dig, krama om dig, lukta på ditt hår och göra såhär" sa han och började låtsas äta min hals, jag skrattade och började hoppa runt hysterisk. Han slutade och kupade sina händer över mina kinder och tittade djupt in i mina ögon, alltid. Alltid ska han vara sådär romatisk och få mig knäsvag. 

"Kyss mig" orden kom helt plötsligt och jag ångrade de inte, jag ville ha hans läppar mot mina.

"Med ära" sa han och log innan våra läppar satt fast som klister mot varann. Justin drog sin tunga lägst min underläpp och jag särade lite på min mun och så att han fick inträde till min mun, Justin utforskade hela min mun innan jag började kriga med hans tunga. Han tog tag om mina höften och vände mig om så jag låg på soffan och han lätt över mig. Våra blöta kyssar gick över till grovhångel och jag kunde inte kontrollera mina händer som rörde sig över Justins mage, jag drog upp hans t-shirt och drog mina händer längst över hans mage.

'VOFF' Röt Barbie och Justin ramlade vettskrämd ner på golvet och jag kunde inte hålla mig från att nästan dö av garv. Jag satte mig upp och tittade på Justin som var arg och samtidigt skämdes över att bli skrämd. Jag räckte min hand och han kom upp och satte sig bredvid mig, jag skrattade mer och han blev inte gladare över det.
"Vad gullig du är" Sa jag mellan skratten och drog i Justins kinder, han blev rödare och kollade bort.
"Aaaahw" sa jag och kramade om honom, jag attackerade hans kinder med pussar och han log.
"Du vet väl att du är 100 gånger sexigare en Victor?" sa jag och log.
"Du behövde inte erkänna" sa han kaxigt. Jag skrattade och skakade på huvudet. Han lade sig över mina bröst och låtsades sova. Jag tittade ner på honom och kuffade bort honom från mig snabbt så att han satte sig upp.
"Varför?" sa han ledsent.
"Det är för att du tänkte kidnappa mina chips" sa jag, han skrattade och smyg tittade på chipsen, jag kollade på chipsen också.

Snabbt tog jag ett grep om påsen och sprang allt jag hade ut från rummet, jag skrek till över att Justin hade precist fångat mig när jag var vid trapporna. Och från ingenstans hörde jag några klick låta från nedervåningen, jag kollade ner och såg grabbarna med pistoler riktandes mot oss. Jag skrek till en gång till fast ännu högre och gömde mig bakom Justin.
"Wow, ta det lugnt" sa han till grabbarna och lyfte upp händerna på skoj som om det skulle hjälpa honom. Killarna la sakta tillbaka sina pistoler och lämnade hallen. Justin vände sig om och kollade på mig.
"V-varför hade de pistoler?" frågade jag Justin rädd, för det var det jag var.
"Va inte rädd, de är till för att skydda sig själva det är bara det" sa han och kysste min huvud. Jag nickade och vi gick ner till de andra. Justin satte sig bland killarna, jag tittade runt för att se om jag kunde hitta Brad men han var ingenstans nära.
"Ehm, Sasha förlåt om vi skrämde dig innan" sa James.
"Varför har ni dem?" frågade jag en gång till och Justins blick var den första som hamnade mot mig, jag ville höra det från dem. De var dem som hade pistolerna från första början.
"För att det är farligt här och vi behöver skydda oss" Sa Cody enkelt.
"Men du är bara 15 år?" sa jag.
"Testa inte mig, jag har dejtat kvinnor två gånger så gamla som du" sa han med en flin, jag skakade äcklat på huvudet. Han var snäll och trevlig kille, men fortfarande den dirty-minded tonåren. Alla killarna började gapskratta innan Brad kom in till rummet och kollade strängt på Cody.
"Ursäkta?" frågade han honom.
"Inget pappa" sa han snabbt och gick tillbaka till sitt videospel.
"Sasha, var inte rädd. Stratford kanske är en litet stad, men du vet inte vad som luras runt varje hörn" sa Brad.
"Well, runt alla mina hörn är det alltid ditt ansikte jag ser" sa jag och ångrade mig direkt, alla blev knäpptysta och jag började känna skuldkänslorna ta plats.
"Förlåt, jag mena-"
"Det är okej, du är rädd och skrämd jag förstår dig. Men kom ihåg att du kan alltid lita på mig" Sa han, jag nickade och vi satte oss bland de andra.