Sashas perspektiv

”Sasha jag är hungrig” stönar min lillasyster Melissa, och drar i min arm.
”Lilla söta Mel, måste jag ta det här nu? Säger jag med ett flin, hon höjer sitt ena ögonbryn och kollar fundersamt på mig 
”Jo Gud gav dig händer och fötter för att du ska kunna klara dig i livet, fötterna är tillför att du ska kunna gå, jo du tar ena foten fram och så and-” hon grymtade till med en irriterad blick och sprang ner till köket säkert för att fixa frukost till sig själv mission complete. Jag kollar på mig i spegeln och vet inte hur jag skulle ha mitt hår. Jag bestämmer mig för att ha det plattat.
”Sasha Sasha” hörde jag Mel ropa när hon kom in rummet jag kollade bak och ser hur Mel springer fram mot mig och drar ner mitt huvud mot hennes öra 
”Mamma har gjort det igen” viskade hon med rädsla jag vände mitt huvud mot hennes ansikte och ser skräcken i hennes ögon. Jag springer ner för trapporna och in till köket. Nej nej nej. Det fanns tomma öl burkar och blod överallt, jag gick in till köket och kollade på diskhon och såg en blodig kniv. Paniken föste i min kropp, vad har mamma gjort? Tänk om hon är skadat? Jag sprang uppför trapporna och in till mammas rum. Där låg hon, sjuk och desperat. Jag gick sakta fram till henne och drog fram hennes arm, hon hade skurit sig själv.
”Sasha?” jag kollade bak och såg Melissa där. Jag gick fram till henne och kramade om henne.
”Gå ner och ta på dig din jacka, Chris kommer för att skjutsa oss” viskade jag i hennes öra. Hon nickade och gick in till vårt rum. Jag kollade bak mot mamma och gled ner på golvet frustrerat, allt det här skulle aldrig hända om inte pappa skulle ha lämnat oss, han stack med sin nya tjej och flyttade bort. Vart? Vet inte han skickar pengar till mig och Melissa anonymt för att vi inte ska kunna få veta vart han finns. Han säger att det blir bättre, han vill inte att vi ska träffa honom för han kommer få skuldkänslor. I början ville jag inte ha något med honom eller hans pengar och göra jag var så arg och sårad mest sårad, Men vi behövde pengarna jag, Melissa och mamma. För att kunna ha råd med att köpa nya kläder till Mel, hyran, mat och mammas mediciner. Jag vill inte att mamma ska bli sjuk, Jag lägger min fritid på att vara hemma. Jag har inte ens varit på fester. Hur många gånger? 3-4 gånger. De ända Jag vill var att mamma ska bli frisk igen, Jag vill inte att man tar oss från henne. Jag vill inte lämna henne. De där jävlarna från socialen kan komma när som helst. Det är min största mardröm, att de ska komma och ta mig och Mel från mamma och att de kanske splittrar mig och Mel vem vet och vart ska mamma vara? i sjukhuset? hell to the no jag ska vara med min mamma och ta hand om henne. Fast än det kan vara hemskt, att vakna varje morgon och hoppas att allt har blivit bättre, att mamma börjar bli bättre, vårt liv börjar bli bättre. Men nej, och hela huset? ..förstört. Jag kunde inte hejda tårarna som börja rinna ner en efter en. Om mamma är helt förstörd, då rasar allt samman och vi börjar från ett igen. 
”Sasha är du kl-.. Sasha varför gråter du?” jag torkar snabbt bort tårarna och såg Mel stå vid dörr kanten.
 ”Jag fick bara något i ögat” ljuger jag snabbt och reste mig upp. Jag steg fram till henne och när jag stod framför henne hukade jag mig ner i hennes nivå och kollade in i hennes ögon, de började vattnas och hon flög in i min famn. Jag kramade om henne tryggt och strök sakta hennes hår. 
”Allt kommer bli Mel, de jag lovar dig” sa jag tröstande.
 Hon borrade in sitt huvud i min hals och jag kunde känna hur blöt det blev av alla hennes tårar.
Hon snyftade till och nickade medan hon reste sig upp. Jag höll mjukt om hennes hand och log.
Innan vi rörde oss neråt lämnade jag mammas rumsdörr på glänt och sprang ner för trappan
nör jag tog fram mina låga vita Converse skor hörde jag hur Chris tuttade utanför
vår skjuts var här.

”Melly, jag tror du är framme” säger Chris och kollar på Melissa genom den inre backspegeln.
Chris en av mina allra bästa vänner, samt den ända som får kalla Melissa för Melly.
”Ja, hej då tack för skjutsen” säger hon och ger oss en varsin puss på kinden. Bilturen till vår skola gick ganska långsam, ofta brukar jag snacka och skratta med Chris. Men idag verkar han fatta att jag inte var på humör. 
”Hur mår du” frågar Chris efter ett tag jag kollar upp mot honom och ger honom ett svagt leende
”Bra” svarar jag och sedan kollar tillbaka ut från fönstret.
”Du verkar inte bra Sasha, är det något som stör dig” jag kollade på honom igen, den här gången lite irriterad 
”Jag sa jag mår bra Chris, Tack för att du fråga” jag kollade ut igen, men började få skuldkänslor.
Jag borde inte svara så drygt jag vet att han menade väl. 
”Chris förlåt, Jag bara vaknade på fel sida och du vet, lite tjejgrejer” ljuger jag igen. Jag hade inte ens mens. Han kolla mot mig och ler
”Det är lugnt, jag förstår” säger han jag fnittrar till 
”Så du vet hur det känns att ha mens?” frågar jag med ett flin på läpparna. Han rodnar och kollar bort för en sekund och senare kollar tillbaka på mig.
”Fuck you Gonzales” säger han, jag skrattar och kollar ut genom fönstret igen.

När vi kom fram till skolan hade jag sagt hej då och tackat för skjutsen till Chris. Jag gick till mitt skåp och hoppades på att se Cassie där, men hon syntes inte till. Jag drog fram min mobil och messade henne.

To: Cassie
- Var är du?

Jag öppnade mitt skåp och drog fram min kemi bok, och stoppade in min väska i skåpet. Jag gick upp till kemi salen och såg hela min klass stå utanför dörren.  Jag nickade och svarade lite svagt hej mot några och lutade mig sedan bak mot väggen som jag kort efter fick sällskap av Josh.
”Whats up,Gonzales?” sa han med ett leende och la sin arm om min axel
jag svarade ett enkelt hej och gav honom ett leende. 
 Jag drog fram min mobil för att se om Cassie hade svarat

From: Cassie
- Jag är sjuk:(

Jag kollade samtidigt på klockan 9.15 lektionen skulle ha börjat för en kvart sen, ett leende spred sig på mina läppar 
”HÅLLTIMME” tjöt jag till och alla kollade på mig men började jubla av glädje de med. Jag sprang ner till mitt skåp och lämnade tillbaka mina böcker och drog ut min väska, jag kollade i min plånbok om jag hade pengar, 68 kronor perfekt. Jag sprang ut från skolbyggnaden och sprang till närmaste livsmedelsbutiken. Jag köpte chips och glass och sedan gick jag hem till Cassie som bara bodde 5 minuter fån skolan.

Jag knackade på Cassies dörr två gånger innan hon hann öppna. Hon såg helt förfärlig ut, Hennes näsa, öron och kinder var röda. Hon hade knutit upp håret till en slarvig knut, och hon hade på sig sin rosa morgonrock och vita kanin tofflor. 
”Sorry, vi vill inte köpa sex” säger hon och stänger dörren. Jag skrattar och öppnar hennes brevlåda
”Då får jag väll äta upp allt det här helt själv” ropar jag genom den. Hon öppnar dörren på mindre än en sekund
”Vad har du med dig?” jag öppnar upp påsen och visar henne det som finns inne i den. Hennes ögon blir större och hon tittar på mig som om att jag precis hade räddat hennes dag. Hon öppnar dörren och jag gick in.
Jag satte mig på hennes säng och Cassie i den mjuka stolen, hon drog ut glassen från påsen och öppnande chips påsen.
”Skolkade du från lektionen?” frågar hon med munnen full med chips.
”Nä, vi hade hålltimme” hon nickade som svar. Jag vet inte om jag vågar berätta om det som hände med min mamma. Jag menar Cassie är min bästa vän och jag kan berätta allt till henne, men innan jag kunde hejda mig flög orden ur mig. 
”Cassie, Mamma har gjort det .. igen” viskar jag och kollar ner. Jag kunde känna hur hennes ögon stirrade på mig. Jag kunde inte hålla mig, jag började gråta. Cassie ställde sig upp och kramade om mig 
”Sshh, allt kommer bli okej” sa hon och smekte hennes hand över min rygg. 
”Nej, inget kommer bli bra, Vet du hur rädd Mel var? Vet du hur jobbigt det är att veta att en 8 åring, ska få se sin mamma-” jag började stor gråta igen, jag kunde inte fortsätta prata om det. Jag kollar upp mot klockan och ser att det var dags för mig att gå till skolan men jag orkar inte, så jag bestämmer mig för att gå hem. Gå hem och ge mamma hennes mediciner, det kanske lugnar ner mig. Cassie kramar om mig vid ytterdörren och jag rörde mig hemåt.

När jag stiger in i huset, så var de två par nya okända skor vid dörren, Har vi fått gäster? Vi får aldrig gäster. Jag drar av mig skorna och jackan sedan gick jag in mot vardagsrummet. Där satt en kvinna i kostym som satt och pratade med mamma, de kollade upp mot mig. Jag kollade på mamma, Hon hade på sig en t-shirt som borde ha varit vit, men är grå av smuts. Hon hade på sig en större cardigan och ett par mjukis byxor. Jag kollade på kvinnan och hon kollade på mig. 
”Du måste vara Sasha Maria Gonzales” säger kvinnan och ställer sig upp och räcker ut sin hand 
”Jag heter Taylor Johnsson, Jag jobbar för Socialen” Jag kollade snabbt på henne mitt hjärta började klappa dubbla takter, Jag började svettas
”V-vad g-gör d-u h-är?” frågar jag nervöst, jag var nervös väldigt nervös.
”Din mor har ringt in och anmält sig själv, jag förstår att det här är jobbigt, Men jag lämnar dig och Diane för en stund” säger hon och går ut ur rummet. Jag kollar på mamma och hon stod där och hade blicken nere på golvet och vägrade möta min blick. Jag stirrade på henne arg och såg att hon hade bandage runt sin arm.
”Sasha, älskling förlåt. Men jag klarar inte av det, jag vill att ni lever ett normalt liv inte med en alkoholist som jag. Jag gör det för er bästa. Jag lovar att jag ska försöka bli bättre så fort som möjligt, så att jag får tillbaka er” sa hon tillslut och lyfte blicken från golvet och tittade in i mina ögon, jag visste inte vad jag skulle göra, jag kände mig helt förlamad.
”Snälla Sasha, du är en stark tjej, de har du alltid varit ta hand om Melissa och snälla gör inte det här svårt för oss” fortsätter hon. Hon kommer sakta fram mot mig
”Varför sa du ingenting, varför sa du inte att har ringt socialen” fick jag ur mig som en sårbar viskning de kändes som att om jag pratade högre skulle jag bryta ihop och tappa kontrollen.
”Förlåt, jag kunde inte säga det, att bara se er mer besvikna än vad ni redan är. Jag skulle inte klara av det, snälla förstå att de här är de bästa för er” en tår slank ner till hennes kind, hon torkade snabbt bort den och tittade in i mina ögon. Hon gick fram ett steg närmare och kramade om mig jag stod helt förstummad utan att besvara kramen.

”Förlåt Sasha!” grät hon när jag var i hennes famn. Jag drog fram mina händer och kramade tillbaka. Jag kunde känna lukten av sprit, jag mådde lite illa, men jag ville inte att kramen skulle sluta.”Ta hand om henne, Jag älskar er, så mycket” viskar hon i mitt öra. Jag kände mig som en liten unge. Jag började drömma bort, om när allt var så bra. När mamma och pappa levde lyckliga. Jag saknar de tiderna så mycket, jag vet inte vad jag och Melissa har gjort för att få detta. Men en sak vet ja min största mardröm, blir till verklighet.